← The Archive
Identity · Relationships · 1 min · August 21, 2026 · Swedish
Jag vet inte vem jag är när jag inte behövs
An editorial letter
Fictional letter, written by the keeper of this place and inspired by lived experience.
Jag tror att jag har byggt hela mitt liv på att vara behövd.
Jag är den som ställer upp. Den som lyssnar. Den som löser. Den som märker när någon annan mår dåligt innan de själva gör det.
Jag har alltid kallat det kärlek.
Men nu börjar jag undra om det egentligen var rädsla.
För när jag inte behövs vet jag inte riktigt vad jag ska göra med mig själv.
Jag kan sitta ensam i ett rum och känna mig nästan skyldig för att ingen behöver någonting från mig.
Och det värsta är att jag inte ens vet vad jag själv behöver.
Jag vet vad alla andra behöver.
Men frågar någon mig vad jag vill ha blir det tomt.
Tänk om jag inte är den omtänksamma personen jag trodde att jag var?
Tänk om jag bara har lärt mig att göra mig oumbärlig för att få stanna?
— An editorial letter
A Reflection
Jag tror inte att du behöver välja mellan att du är omtänksam och att du har lärt dig att överleva genom att vara behövd.
Det ena kan ha blivit bärare av det andra.
När vi länge har levt genom att känna av andra människor blir deras behov ett slags karta. Vi vet var vi befinner oss så länge någon annan behöver oss.
Problemet uppstår när vi börjar använda vår egen frånvaro som bevis på att vi inte betyder något.
Du behöver inte bli mindre omtänksam.
Men du kanske behöver upptäcka vem du är när ingen behöver något av dig.
Det kan kännas tomt i början.
Tomhet är inte alltid frånvaro.
Ibland är det utrymmet som uppstår när en gammal identitet inte längre fyller hela rummet.